Det är november och mörkt ute när vi kör en Instagram live. Lisa sitter i sitt hem någonstans i Sverige och pratar om något som egentligen borde vara självklart: att vi är djur. Att vi följer samma rytmer som naturen omkring oss. Att hösten och vintern gör något med oss – inte för att vi är svaga, utan för att vi är levande.

"Vi har glömt att vi är en del av naturen", säger hon. Och det låter inte som en anklagelse. Mer som en påminnelse.

Vad ayurveda egentligen handlar om

Ayurveda är ett av världens äldsta hälsosystem – omkring 5000 år gammalt, med rötter i Indien. Ordet betyder ungefär "livets vetenskap". Men Lisa beskriver det enklare: det handlar om att förstå vem du är och vad just du behöver.

Centralt i ayurveda är de tre doshorna – vata, pitta och kapha. De beskriver olika kvaliteter i kroppen och sinnet, och vi har alla en unik blandning. Lisa förklarar att doshorna inte är statiska. De rör sig. De påverkas av årstider, av vad vi äter, av hur vi lever.

"Doshorna är inte en personlighetstyp du får och sen är det klart", säger hon. "De är i konstant rörelse."

Hösten och den där rastlösheten

Det som slår mig under samtalet är hur konkret ayurveda kan vara. Lisa pratar om vata – den dosha som är kopplad till luft och rörelse. På hösten och under vintern ökar vata naturligt. Vinden, kylan, det torra. Och det påverkar oss.

Hon beskriver hur vata-obalans kan kännas: rastlöshet, svårt att fokusera, sömnproblem, torr hud, uppblåst mage. Saker som många kanske avfärdar som "hösttrött" eller "bara stress".

Men i ayurveda finns det en logik. Om vata ökar ute, ökar det också inne. Och då behöver vi balansera med motsatsen: värme, fukt, stillhet, rutin.

Att leva mer i takt

Lisa kom till ayurveda via yogan. Hon hade praktiserat i många år när hon började undra: varför mår jag fortfarande inte helt bra? Det var då hon hittade ayurveda – och insåg att yoga och ayurveda är nära besläktade.

"Yoga är mer än den fysiska träningen", säger hon. "Det är ett helt system för hur vi lever."

Det hon beskriver är inte en quick fix. Det är snarare ett sätt att sakta ner och börja märka: Vad händer i min kropp just nu? Vad behöver jag idag – inte igår, inte i somras, utan nu?

Hon pratar om små saker. Att äta varm mat på hösten. Att inte hoppa över frukosten. Att ha rutiner som hjälper nervsystemet att landa. Det låter nästan för enkelt. Men kanske är det just det som är poängen.

När kroppen minns det vi glömt

En sak Lisa återkommer till är att vi inte är separerade från naturen – vi *är* natur. Och att mycket av det vi kallar ohälsa egentligen handlar om att vi lever i otakt. Skärmljus på kvällen. Mat i farten. Konstant tillgänglighet.

"Vi har skapat ett samhälle som går emot våra biologiska rytmer", säger hon. "Och sen undrar vi varför vi är trötta."

Det är ingen moralpredikan. Det är mer ett konstaterande. Och en inbjudan att börja någonstans. Inte förändra allt – men kanske lägga märke till något.