Vägen ut ur medberoende

Många av oss lever med medberoende – utan att riktigt veta om det. För de flesta handlar det inte om någon annans beroende, utan om en djupt rotad vana att sätta andras behov före sina egna. Att läsa av, anpassa sig och ta ansvar för stämningen i rummet – tills den egna orken tystnar.

För Sofia Eddelid, samtalsterapeut och coach utbildad inom EFT (emotionsfokuserad terapi) och medberoende, är det här både en hjärtefråga och ett livstema.

– Jag har själv en bakgrund av att överanpassa mig till min omgivning, berättar hon. Och jag möter dagligen människor som lever med beteenden som tydligt bär spår av medberoende – utan att de ser det själva. Det är så mycket mer utbrett än vi tror, och påverkar livet på djupet.

Överanpassningssyndrom – ett tydligare namn

Sofia beskriver medberoende som ett tillstånd där vi tappar bort våra egna behov för att möta andras. Ett annat namn för medberoende är överanpassningssyndrom, den fångar kärnan i problemet – den ständiga anpassningen till omgivningen.

– Du försöker undvika konflikt, dålig stämning eller svåra känslor. Du kanske vill förtjäna kärlek, eller känna dig behövd. Men i längden leder det till att du tappar kontakten med dig själv – med vad du faktiskt behöver och mår bra av.

Det handlar inte bara om relationen till någon med ett beroende. Medberoende kan växa fram i relation till någon med psykisk ohälsa, en sjukdom, starka humörsvängningar – eller någon som helt enkelt inte funnits där känslomässigt. Och ofta följer mönstret med långt bortom den relationen.

De subtila tecknen

Sofia berättar att tecknen ofta är små till en början.

• Du får dåligt samvete när du säger nej.
• Du känner ansvar för att andra ska må bra.
• Du ger råd som ingen bett om, säger ja när du menar nej, eller hjälper fast du egentligen inte orkar.
• Det kan kännas obehagligt när någon är ledsen eller arg – som om du måste fixa det.

– Det är viktigt att börja lägga märke till dessa signaler innan de blir normaliserade, säger Sofia. Först när du ser dem, kan du börja välja annorlunda.

När omtanke kommer ur rädsla

En av de vanligaste förväxlingarna är mellan omtänksamhet och medberoende. På ytan kan de se lika ut – båda handlar om att bry sig. Men skillnaden ligger i varifrån handlingen kommer.

– Medberoendebeteenden kommer sällan ur genuin omtanke, utan ur rädsla, förklarar Sofia. Rädsla för att bli bortvald, för att skapa konflikt eller för att inte räcka till. Det kan se ut som kärlek, men det är egentligen en strategi för att överleva.

Ett enkelt sätt att börja se skillnaden är att fråga sig själv: Kommer mitt ja från vilja – eller från rädsla? Ger det energi – eller tar det ifrån mig?

Vägen tillbaka till sig själv

Att börja läka ur ett medberoende handlar inte om att sluta bry sig.

Det handlar om att återta kontakten med sig själv.

Att stanna upp inför sina egna behov, att öva på att säga nej, och att låta det vara obekvämt ett tag – för att det på sikt ska kännas sant.

– Det viktigaste är att inte försöka göra resan ensam, säger Sofia. Mönstren sitter djupt, och hjärnan vill inte gärna gå emot det som en gång kändes tryggt. Att ha någon vid sin sida – en terapeut, coach eller grupp – gör all skillnad.