Fri från ditt medberoende
Många lever med medberoende – utan att veta om det.
Sofia Eddelid arbetar som samtalsterapeut med särskilt fokus på överanpassning som just beskriver vad medberoende innebär. Här delar hon med sig av insikter, vanliga tecken och hur du kan börja ta dig ur osunda mönster – läs vidare för att förstå mer oavsett om du är i risksonen, redan är där eller har en anhörig eller vän som behöver stöd.
Sofia Eddelid
Samtalsterapeut | Coach | Utbildad inom EFT (emotionsfokuserad terapi) och medberoende.
Sofias hjärta klappar lite extra för överanpassning och medberoendeproblematik. Vi blev nyfikna på hennes syn kring medberoende och hur hon ser på den överanpassning som är ett namn som bättre tydliggör vad det kan innebära att vara medberoende.
Sofias stora engagemang ligger i att få klienter att våga utmana programmerade sanningar och att våga prioritera sig själv. Att öppna ögonen och hjälpa personer att våga sätta gränser utan dåligt samvete, att se sina behov, att våga gå mer mot tillit och släppa kontrollbehov, att göra upp med skuld, skam och prestationskrav.
Vill du få stöd av Sofia går hon att boka in här för ett kostnadsfritt introsamtal.
Hej Sofia!
Berätta mer om varför just du arbetar som samtalsterapeut och coach med frågor kring medberoende?
Medberoende är en hjärtefråga för mig - dels för att jag själv har en bakgrund med personliga erfarenheter inom medberoende och att överanpassa sig till sin omgivning. Och dels för att jag dagligen fortfarande träffar klienter som klart och tydligt har tendenser av beteenden som bottnar i ett medberoende, men som inte har den medvetenheten innan vi träffas. Många har en missuppfattad bild av medberoende som gör att man inte ser sin egen problematik, en snäv föreställning om att "en person som är medberoende är si eller så". Men det är så mycket mer utbrett än vi kan tro - och påverkar livet något enormt. Därför känns det otroligt viktigt att uppmärksamma, sprida kunskap och hjälpa personer ur ett medberoende.
Överanpassning och medberoende – berätta mer, och hur hänger de ihop?
Ett annat namn för medberoende är "överanpassningssyndrom", vilket i namnet nästan bättre tydliggör vad det innebär att vara medberoende. Du överanpassar dig konstant till din omgivning och har svårt att känna in vad du själv behöver och mår bra av. Medberoende och att överanpassa sig är på det stora hela samma sak - men man kan överanpassa sig till sin omgivning utan att ha ett tydligt medberoende i grunden (även om det är väldigt vanligt att man har det). Medberoende ses ofta som en relationsdynamik, där överanpassning är den bredare konsekvensen av medberoendet. Att överanpassa sig är ett beteendemönster som påverkar alla delar av ens liv - jobb, vänskap, familjeliv. En strategi som du, omedvetet, lagt till för att antingen undvika dålig stämning/jobbiga känslor eller för att "förtjäna" kärlek och bekräftelse.
Vad skulle du säga är den största missuppfattningen folk har om medberoende och överanpassning?
Att ett medberoende endast föds ur en relation till en person som har ett kemiskt beroende - det stämmer inte. Du kan bli medberoende till någon som lider av psykisk ohälsa, har en sjukdom, har aggressionsproblem eller som är fysiskt/mentalt frånvarande - till exempel. En annan vanlig missuppfattning är också att problemet är isolerat till just den relationen. En person som är medberoende överanpassar sig ofta till sin omgivning i stort - även utanför relationen, och även långt efter relationen är avslutad om du inte aktivt jobbar med dina beteenden.
Vilka små tecken kan man börja lägga märke till om man känner att man kanske håller på att bli medberoende eller överanpassad?
Det är så viktigt att lägga märke till dessa subtila signaler, innan det blir normaliserat för dig. Exempel på dessa små tecken är:
- Du får dåligt samvete när du prioriterar dig själv.
- När någon berättar om sina problem känner du att du måste gå in och lösa och fixa - inte bara lyssna.
- Du ger ofta oombedda råd och tips.
- Du tycker det är obehagligt att stå ut med dina och andras känslor - som skam, ilska och stark sorg.
- Du kommer ofta på dig själv att säga ja fast du menar nej, och blir frustrerad och irriterad över det.
- Om någon verkar ha tråkigt på en tillställning ser du det som ditt ansvar att "fixa" det.
- Du hjälper till och säger ja fast du är helt slut - för att undvika dålig stämning och i rädsla över vad andra ska tycka om dig.
Skillnaden mellan omtänksamhet och medberoende
När går omtänksamhet från att vara en positiv egenskap till att bli ett tecken på medberoende – hur kan man känna skillnaden?
Jättebra fråga - här är det många som går vilse. För dessa två saker hänger egentligen inte alls ihop, att vara medberoende/överanpassa sig med att vara omtänksam. Dessa beteenden hos medberoende kommer sällan från en plats av omtanke i grunden, utan från en plats av rädsla. Det är strategier för att "överleva" helt enkelt, som kan misstas för omtänksamhet. Ett tips kan vara att alltid kolla på motivationen bakom ett beslut. Säger du ja till att hjälpa till med att flytta igen för att du känner att du vill? Eller säger du ja för att du är rädd att de inte ska bjuda med dig nästa gång, eller tycka att du är lat? Kommer det från rädsla eller vilja?
Ett annat tips är att utvärdera hur du mår av ett beteende. Tar det energi från dig? Sker din hjälp på bekostnad av ditt mående? Eller känner du dig neutral/upplyft efter? Här kan du också känna skillnaden.
Om någon känner att de är fast i ett medberoende, eller är anhörig, vilka är de första stegen man kan ta för att börja bryta den här dynamiken?
Börja lyssna inåt på vad dina behov är, vad du gör för dig själv och vad du gör för andra. Identifiera och lyssna inåt - träna på att säga nej och sätta gränser.
Men det viktigaste är att ta hjälp av något slag. Är man inne i ett medberoende kan det vara svårt att få syn på alla delar själv, för ofta är ens beteende så rotat och mer utbrett än man tror. Din hjärna kommer inte vilja gå emot dessa beteenden, därör är det hjälpsamt att ha någon vid sin sida när det känns utmanande. Uppsök en terapeut/psykolog/coach med kunskap inom ämnet, eller sök dig till självhjälpscirklar och anhöriggrupper.
Vilka är dina bästa tre tips för att stärka sig själv?
Eget ansvar
Att få syn på din egen del av problematiken, och att ansvaret för ditt liv ligger hos dig. Vilket också innebär makt och frihet. Det är aldrig ditt fel att du har vuxit upp i dysfunktionalitet eller levt i en destruktiv relation - men det är ditt ansvar att läka dig. Vänta inte på att någon annan ska göra det åt dig.
Dina behov
Var uppmärksam på dina behov, börja i det lilla. Vad är du sugen på att äta? Vad behöver din kropp just nu? Vad skulle du göra om du inte skulle bli dömd? Börja sakta träna upp muskeln till vad du behöver.
Gränssättning
Öva på att sätta gränser i baby steps. Du behöver lugna din hjärna i små steg. Välj ut en person som du känner dig trygg med, och starta i det lilla - hen kanske inte ens märker att du sätter en gräns, men det viktiga är att du märker det.
