Dissociation

Dissociation

Dissociation är en psykologisk upplevelse som består av en störning i samspelet mellan minne, medvetande, sättet man uppfattar sig själv på och hur man förstår och tolkar omvärlden.

Men är dissociation - en försvarsmekanism eller traumarespons eller någonstans där mittemellan?

Vad är dissociation?

En person i dissociation kan känna sig distanserad från sin egen person, sina tankar, känslor, minnen och kroppsliga upplevelser. Det kan upplevas som att vara ”urkopplad” från verkligheten och kan medföra en desorientering av tid och rum samt minnesluckor. Dissociation kan komma i olika former och är en kortsiktig lösning för att skydda oss själva från att bearbeta och läka känslomässiga sår eller från starka känslor.

Några vanliga fenomen som kan förekomma är; en känsla av avskildhet och avlägsnad från ens egen kropp, tankar och känslor, dåsighet eller drömskt tillstånd, minnesförlust eller glömska, avtrubbning eller känslomässig förlust eller vid mer allvarlig dissociation – dissociativ identitetsförändring (DID).

Hjälpsamma vägar vid dissociation?

Ohm du märker att du ofta dissocierar i tristess eller andra situationer, kan det vara klokt att utforska dessa reaktioner och utveckla mer hälsosamma sätt att hantera känslorna på.

Hjälpsamma metoder kan vara; terapi, mindfulness och meditation, andningstekniker, kroppsmedvetenhet, självmedkänsla, rörelse och dans, kreativa uttryck, stresshantering.

Varför dissocierar vi?

Dissociation fungerar som en slags försvarsmekanism, som hjärnan använder för att skydda oss från överväldigande känslor, smärtsamma eller hotfulla situationer.

Vanliga orsaker till dissociation är stress, överbelastning, ångest, trauma, ensamhet, tristess, depression...där det är vanligt med mental avskärmning, tunnelseende och kroppsavstängning.

Vilken terapi kan vara hjälpsam?

Behandling av dissociation kan involvera olika terapeutiska metoder. Syftet är att hjälpa personen att förstå och bearbeta de underliggande trauman eller stressorer som kan ligga bakom dissociationen.

Arbetet baseras på om det varit temporära reaktioner eller mer långvariga och kronisk tillstånd, beroende på omständigheter och individens coping-strategier (stresshantering).