Ohm att mjukna inåt
Direkt eller indirekt har vi fått signalerat att delar av oss ska gömmas för att göra omvärlden bekväm. I den skammen finns oftast stressens rötter. Tillsammans med stresspedagogen Evelina går vi vidare kring hur vi kan avkoda vårt inre och omfamna sprickorna utifrån stressens rötter.
Så, vart hamnar du i för skönt state om du följer din stress rötter och utforskar dem mer på djupet?
Ett negativt filter?
Tidigare har vi gått igenom nervsystemet och att livet trots allt är dynamiskt och att stresshantering handlar mer om att skapa inre spänstighet än att eliminera vardagens svängningar. Nu ska vi zooma in på stressens byggstenar och hur vi kan stärka relationen till våra känslor.
Långvarig stress, som är specialist på att klistra sig fast, är ofta kopplad till låg självkänsla och omedvetna copingstrategier. Låg självkänsla ökar kortisolnivån i kroppen och hänger ihop med en mer negativ tolkning av omvärlden. För en hållbar balans vill vi därför bli mer medvetna om våra tankar och känslor och stärka kontakten inåt. Stress är nämligen världsmästare på att skapa inre splittringar - mellan kropp och sinne, mellan hjärta och hjärna, mellan behov och handling.
Gamla överlevnadsvärden
Den mänskliga hjärnan har något som kallas för negativt bias. Det innebär att många av oss har en kritisk autopilot som lägger mer tid på att grubbla över problem än att minnas roliga händelser. Det finns ett gammalt överlevnadsvärde i det negativa fokuset, problemet är att autopiloten stärks när vi stressar. När vi hamnar i fight/flight blir instinkten att skydda sig ännu starkare och vi får något av ett negativt tunnelseende.
Känslor i rörelse
90-sekunders-passagen
Kanske har du hört att det tar ungefär 90 sekunder för en känsla att passera genom kroppen. Det kan gälla vissa reaktioner men vi är betydligt mer komplexa än så.
Beroende på situationen, hur vårt nervsystem mår, våra tidigare upplevelser och vårt mentala tillstånd kan känslor dröja sig kvar betydligt längre. Och det är inte ett problem. Målet är snarare att låta alla känslor vara välkomna utan att vi dömer intensitet, varaktighet eller logik.
Motståndet vi vill åt
Att kunna sitta med det som är och känns istället för att önska bort vissa upplevelser är bland det mest läkande vi kan ge vårt nervsystem. Vad som däremot skapar lidande är när vi hakar upp oss, ältar och stretar emot känslorna. Det är just motståndet vi vill åt. Stress behöver nämligen inte vara så jobbigt om inte motstånd finns.
Den fängslande skammen?
Å ena sidan är det inte så konstigt att vi vill fly negativa känslor. De har alla en evolutionär betydelse. Ångest är till exempel utmärkt för att få oss att undvika potentiella faror. Å andra sidan fastnar känslorna i vår kamp bort från dem.
Under livets gång lär vi oss att vissa känslor inte är välkomna i sociala sammanhang. Direkt eller indirekt har vi fått signalerat sedan barnsben att delar av oss ska gömmas för att göra omvärlden bekväm. I den skammen finns stressens rötter. Därför att - om vi stöter bort delar av oss själva så kommer vi också stöta bort delar av livet. Vi kommer att kämpa för att få mer kontroll över tillvaron och mer bekräftelse utifrån. Stress lagras i kroppen om vi inte ger den någon utväg att uttryckas.
Från motstånd till acceptans
Vägen till balans är kantad av paradoxer. Att känna mindre stress genom att omfamna den är en. Att sitta med det obekväma. Därför är det första stoppet på resan tolerans och acceptans.
Ju mer du gör rum för alla upplevelser, desto mer tillit får du till livet. Mer tillit till din egna förmåga. Större förmåga att möta oväntade händelser. Tankar och känslor är bara upplevelser, de säger väldigt litet om din inre karaktär.
Här vill jag lyfta hur viktigt det är med tålamod. Ditt nervsystem har förmodligen trampat upp samma stigar i många år, kanske till och med sedan barndomen. Det tar tid att bygga nya stigar. Du behöver inte öppna dörren på vid gavel och titta på allt samtidigt. Medvetenhet kan införas i munsbitar för att gradvis hitta nya sätt att känna.
Bli din egen stressninja
Sitt med känslorna
Om vi länge har lyssnat till hjärnans negativa autopilot kan det verka som att kroppen pratar ett helt främmande språk. Hjärnan är supersnabb på att döma när vi känner efter. Som en kommentator med megafon. Men man får vara nybörjare på känslor, det är en färdighet precis som allt annat. Här kommer en övning för att börja avkoda ditt inre.
- Stanna upp under dagen och reflektera. Det kan vara hjälpsamt att ha ett skrivblock till hands för att anteckna vad som kommer upp.
- Rikta fokus inåt och ta några djupa andetag, hela vägen ner i magen. Om det känns jobbigt under processen kan du när som helst stanna upp och återgå till andetagen.
- Intervjua kroppen om din upplevelse. Vad upplever du just nu (mentalt, känslomässigt, fysiskt)? Vilken känsla passar in på upplevelsen? Vart i kroppen upplever du känslan? Ibland är det svårt att beskriva sin upplevelse. Det är helt okej. Nästa gång du checkar in är det kanske litet lättare.
- Undersök känslan. Vad vill den säga? Vad beror den på? Ställ följdfrågor till dig själv. T.ex. “Jag är orolig för morgondagen för att jag har ett möte på jobbet. Jag är rädd för att göra bort mig.”
- Observera vad som händer inombords och försök att hitta tolerans. Se att du inte är dina känslor, du är observatören. Det spelar ingen roll hur logisk din upplevelse är. Kan du låta den vara där utan att döma den?
- Undersök alternativ. När vi har accepterat att känslan finns där, vad känns som ett okej nästa steg? T.ex. “Även om jag är nervös så vill jag testa att gå på mötet. Det är okej att allt inte blir perfekt. Om jag blir överväldigad kan jag ta hjälp av en kollega.”
- Hur vill känslan uttryckas? Lyssna in hur känslan vill röra sig i kroppen. Du kanske vill krama om dig själv, skrika i en kudde, skaka på kroppen, stampa i golvet, sjunga, ringa en vän, ta en dusch. Låt kroppen uttrycka känslan på ett konstruktivt sätt.
- Checka in en sista gång. Hur känns det i kroppen efter att ha testat dessa steg? Målet är inte att trolla bort känslan. Målet är att bygga trygghet, långsam förändring och nya perspektiv. Övning kommer att underlätta.
