Varför stress fastnar i kroppen
Evelina Bejtoft är stresspedagog som hjälper människor förstå stress från insidan. I den andra delen av artikelserien går vi djupare in på varför stress fastnar - och hur känslor vi stöter bort skapar motstånd som kroppen lagrar.
I förra delen pratade vi om nervsystemet och att stress inte behöver vara fienden. Men varför fastnar stress i kroppen?
Direkt eller indirekt har vi fått signalerat att delar av oss ska gömmas för att göra omvärlden bekväm. I den skammen finns stressens rötter.
Så vart hamnar du om du följer stressens rötter och utforskar dem mer på djupet? Och hur kan du mjukna inåt istället för att springa bort?
Hjärnan söker problem
Långvarig stress hänger ofta ihop med hur vi tänker om oss själva. När självkänslan är låg producerar kroppen mer kortisol - stresshormonet - och vi börjar tolka omvärlden mer negativt.
Det är inte din fantasi. Det är biologi.
Den mänskliga hjärnan har något som kallas negativt bias. Det betyder att vi automatiskt lägger mer vikt vid hot och problem än vid det som fungerar. Evolutionärt gav det överlevnadsvärde - bättre att överskatta faran än att bli uppäten.
Men när vi lever i långvarig stress förstärks det negativa biaset. Hjärnan blir som en radar som bara letar efter problem. Det som började som en överlevnadsmekanism blir en autopilot som maler på oro, självkritik och tunnelseende. Du ser hot även där inga finns.
Konkret exempel: Du skickar ett mail till chefen. Inget svar på två timmar. Hjärnan börjar direkt: "Jag skrev fel. Hen är arg. Jag kommer få sparken." Det tar några sekunder från mail till katastrof - trots att chefen förmodligen bara är på möte.
Stress lagras i kroppen om vi inte ger den någon utväg att uttryckas.
Känslor lagras i kroppen
Du har säkert hört att en känsla tar 90 sekunder att passera genom kroppen. Det stämmer för vissa akuta reaktioner - om du låter dem passera.
Men vad händer när du inte gör det?
När en känsla väcks skickar hjärnan signaler till kroppen. Hjärtat slår snabbare. Musklerna spänns. Andningen förändras. Det är kroppens sätt att förbereda dig för handling. Om känslan får uttryckas - genom gråt, rörelse, ljud, berättelse - avlastar kroppen spänningen och systemet återgår till balans.
Men om du håller emot händer något annat.
Musklerna fortsätter hålla spänningen. Andningen stannar i bröstet. Känslan söker en väg ut men hittar ingen. Den lagras istället som en fysisk spänning någonstans i kroppen - i käken, i axlarna, i magen, i bröstkorgen.
Det är inte metaforiskt. Det är bokstavligt. Obearbetade känslor blir fysiska blockeringar.
Vi lär oss att gömma oss själva
Under livets gång lär vi oss att vissa känslor inte är välkomna i sociala sammanhang. Direkt eller indirekt har vi fått signalerat sedan barnsben att delar av oss ska gömmas för att göra omvärlden bekväm.
I den skammen finns stressens rötter.
Om vi stöter bort delar av oss själva kommer vi också stöta bort delar av livet. Vi kommer att kämpa för att få mer kontroll över tillvaron och mer bekräftelse utifrån. Stress lagras i kroppen om vi inte ger den någon utväg att uttryckas.
Ångest är till exempel utmärkt för att få oss att undvika potentiella faror. Men om vi kämper mot ångesten istället för att lyssna på den skapar vi mer lidande. Känslor är inte fienden. Motståndet mot dem är.
Det är inte känslorna som är problemet. Det är motståndet mot dem.
Från motstånd till acceptans
Vägen till balans är kantad av paradoxer. Att känna mindre stress genom att omfamna den är en. Att sitta med det obekväma. Därför är det första stoppet på resan tolerans och acceptans.
Ju mer du skapar plats för alla upplevelser, desto mer tillit får du till livet. Mer tillit till din egen förmåga. Större förmåga att möta oväntade händelser. Tankar och känslor är bara upplevelser, de säger väldigt litet om din inre karaktär.
Här vill jag lyfta hur viktigt det är med tålamod. Ditt nervsystem har förmodligen trampat upp samma stigar i många år, kanske sedan barndomen. Det tar tid att bygga nya stigar. Du behöver inte öppna dörren på vid gavel och titta på allt samtidigt. Medvetenhet kan införas i munsbitar för att gradvis hitta nya sätt att känna.
Sitt med känslorna
Om vi länge har lyssnat till hjärnans negativa autopilot kan det verka som att kroppen pratar ett helt främmande språk. Hjärnan är supersnabb på att döma när vi känner efter. Som en kommentator med megafon.
Men du får vara nybörjare på känslor. Det är en färdighet precis som allt annat.
1. Stanna upp
Ta några djupa andetag, hela vägen ner i magen. Om det känns jobbigt kan du när som helst återgå till andetagen.
2. Intervjua kroppen
Vad upplever du just nu - mentalt, känslomässigt, fysiskt? Vilken känsla passar in? Vart i kroppen sitter den?
3. Undersök känslan
Vad vill den säga? Vad beror den på? Ställ följdfrågor. Ibland är det svårt att beskriva. Det är okej.
4. Observera utan att döma
Se att du inte är dina känslor, du är observatören. Det spelar ingen roll hur logisk din upplevelse är. Kan du låta den vara där?
5. Undersök alternativ
När du accepterat att känslan finns - vad känns som ett okej nästa steg?
6. Låt känslan uttryckas
Hur vill den röra sig i kroppen? Skaka? Stampa? Sjunga? Ringa en vän? Låt kroppen uttrycka känslan konstruktivt.
7. Checka in igen
Hur känns det nu? Målet är inte att trolla bort känslan. Målet är att bygga trygghet och nya perspektiv.
Nu vet du varför stress fastnar. Inte för att du är svag eller gör fel - utan för att motstånd skapar lidande. När vi börjar möta det som är istället för att springa bort öppnas något.
Men hur bygger vi något nytt? Hur skapar vi hållbara vanor som faktiskt håller?
Läs vidare: Kära stress, del 3 - Bygg hållbara vanor utan att krascha →
Om du vill utforska mer om stress kan du läsa vår sida om stress eller utforska metoder som breathwork, yoga eller stresspedagogik.
